Svea Bar och Bistro

Läge: Off-Lilla Torg, Malmö
Typ av mat: Lyxhusmanskost
Mer info: http://www.sveabarobistro.se/
Betyg: 4 av 5

Vad kännetecknar en bra restaurang? Jag skulle vilja säga att det är känslan man får av att personalen verkligen gillar sitt yrke, både i köket och servisen. Antingen ser man krogjobbet som ett kneg (vilket visserligen inte är fel) och levererar därefter. Då kan resultatet bli allt från uruselt till ganska bra. Eller så gör man som på Svea, där man vill att gästerna verkligen ska förstå vad som kan hända när man blandar rustikt svenskt med rustikt franskt enligt den slitna men ack så sanna principen "fuska inte med råvarorna".

Maten på Svea är rättfram och inte särskilt tillkonstlad. Till lunch serveras en dagens för 79 kronor samt några dyrare alternativ inklusive ett vegetariskt alternativ. Doktorn och såschefen har med förnöjelse ätit sig igenom ett digert sortiment av isterband, Biff Rydberg, Wienerschnitzel, Pytt Bellman, rimmad oxbringa och kalvlever anglais. De gånger det har lämnat lite extra djupa hål i plånboken har å andra sidan både magen och smaksinnet fått oss på andra tankar och vi önskar att man fick äta så bra varje dag.

Lunch i all ära, men först på kvällen kommer Svea till sin fulla rätt. Då kan man njuta av ett kök som får såväl skånska gåsapågar som inbitna frankofiler att gråta av glädje, dessutom ackompanjerat av en mycket förtjänstfull sommelier som inte bara kan vin utan också öl.

Kanske bestämmer man sig för att börja kvällen med en ankrillette med svartrot och fikon. Man ber någon ur servisen att rekommendera en öl till och genast dyker sommeliern upp. Han föreslår ett öl med kraftig beska och det bryter av perfekt mot den salta rilletten. Äter man hellre gubbröra erbjuds det gärna både ljus svensk öl och nubbe om man känner sig hugad.

Till huvudrätt då? En fantastisk bit ryggbiff, perfekt tillagad med en tydlig och god stekyta men fortfarande ljuvt rosaröd på insidan. Bearnaisen som serveras till är tjock som marshmallowsmet och perfekt syrad för att bryta av mot smörfettet. Till detta serveras jämnt gyllengul potatis och karamelliserad lök med en svag aning av anis. Just aniskryddningen är det enda vi kan komma på att klaga över när det gäller maten. Löken är smakrik nog i sig själv och lakritstonen drar till sig för mycket uppmärksamhet från de lite mer subtila smakerna i såsen och köttet.

Vill man hellre ägna sig åt innanmat behöver man inte gå hungrig från Svea heller. En minutiöst putsad kalvlever anglais, gräddig i såväl smak som konsistens, med perfekt knaperstekt bacon och ljuv skysås finns att få för ett mycket överkomligt pris. Vilken sushiätande reklamare som helst skulle vallfärda på knäna tillbaks till de mättade fetternas rike efter en munsbit av den här omsorgsfullt tillredda klassikern.

Har man nu låtit måltiden gå i traditionens tecken så långt finns det bara ett sätt att avsluta: Crème Brûlée. Naturligtvis har man haft den goda smaken att servera den i en djup tallrik istället för den traditionella ramequinformen. På så vis blir det extra mycket gott karamelliserat socker att knacka hål på med skeden.

Servisen på Svea är snabb, tillmötesgående och precis lagom personlig. Tyvärr glöms några beställningar bort, men turligt nog inte förrän efter maten då vi bestämt oss för att ägna oss åt avecer och det spännande ölsortimentet. Detta till trots är det lokalen som drar ner betyget mest. Väggfasta bänkar är aldrig särskilt kul om man ska spendera några timmar i sittande ställning. Storleken på matsalen och därmed antalet samtidiga gäster gör att det blir väldigt högljutt på kvällen. Så mycket att man är ganska lomhörd när man lämnar krogen.

Slutsatsen av detta då? Tja. Malmös kanske mest kända köttrestaurang, Mando, ligger ett stenkast från Svea. Om du tänkt äta Mandos planka den närmsta tiden, lägg till två tior och prova Sveas ryggbiff istället. Din mun kommer att tacka dig. Om du tänkt äta kalvlever på Årstiderna, gör det istället på Svea. Både plånbok och mun kommer att tacka dig. Det här var precis vad Malmö behövde.