Malmöfestivalen

Varje år avhålls i Malmö en festival. Kommunen (dvs skattebetalarna) finansierar och det hela förväntas inbringa lite extra ruljans hos lokala affärsidkare, får man förmoda. Exakt hur ekonomin bakom det hela fungerar vet jag inte, men eftersom det har pågått i 23 år får man anta att någonting stämmer.

Alla konserter, filmvisningar, kulturhappenings och så vidare är gratis. Det är gratis inträde och själva festivalområdet ligger mitt i innerstaden, alltså är det inte på något sätt inhägnat. Det som folk främst lägger pengar på under festivalen är mat och öl. Varje år kommer ett hundratal glada näringsidkare till centrum och monterar upp grillar, wokar, fritöser, stekplattor och ostronbarer. Festivalledningen skryter om multikultur och spännande smakupplevelser.

För 20 år sedan, ja. Ni vet, på den tiden när tacos var spännande. När folk betraktades som mer än lovligt suspekta om de hade kanel i korven. När vitlök fortfarande var lite nervpirrande och inte något som ingick i middagen 4-5 dagar i veckan. Thaimat fanns inte på kartan, japansk mat var något som fanns på foto. Falafel, som nu serveras i snart sagt varenda stadsdel, hade inte ens påbörjat sin resa mot total snabbmatsdominans. För 20 år sedan var festivalens matutbud rätt så spännande.

Nu är det mest vardagsmat. Man kan köpa en trött chorizo i nästan varenda korvkiosk. Mat från mellanöstern har blivit förpassad från exotisk nymodighet till lunchbuffé. Sushi har blivit så totalt allomfattande och urvattnad att man kan köpa den färdig på ICA. Faktum är att det mest exotiska man kan hitta bland matstånden på festivalen är den svenska klassikern stekt sill med potatismos och lingonsylt.

Min poäng? Jag älskar mat från hela världen. Men någonstans inom mig ligger en liten hemkär husman och pyr. Jag vill se mer svensk mat på festivalen! Idag vet varenda Malmöbo hur en falafel ska smaka. Alla kan kan räkna upp sina favoritmaki, smörja kråset med en chicken tikka sizzlar eller hälla extra fisksås på pad thaien. Men när åt du, kära Malmöbo, en perfekt sötsur ättiksgurka senast?